GAFFA DK, SE og NO vil fremover velge ut hver sin "månedens anbefaling", så et skandinavisk publikum får muligheten til å oppdage spennende skandinavisk musikk på tvers av landegrenser.
GAFFA NO: AUTONOMIE
Det unge bandet fra Hundvåg dukket opp på radaren til GAFFA under by:Larm i september, hvor anmelder Laura Sierakowska ga dem en (fortjent!) femmer etter de (ufortjent!) spilte på en av bransjefestivalens mer beskjedne scener. Hun skrev oppildnet at «- Talentene disse guttene har er bare til å skryte av. Ville gitarriff og tunge trommer imponerer sang etter sang. Jeg ser en stor fremtid, og håper virkelig at musikk-Norge satser på Autonomie,».
Heldigvis ble anmelders bønner hørt! Siden den gang har bandet blitt booket til mangt en bransjefestival (Trondheim Calling) og blitt tildelt et stipend på 100 000 kroner fra talentfondet «g9alt» til Sparebank 1.
Gutta på 17-19 år (!) har på kort tid oppnådd imponerende prestasjoner som mange tilsvarende type band med tiår under beltet ennå bare kan drømme om. I løpet av snevre to aktive år har Autonomie rukket å spille en rekke konserter rundt om i Norge, inkludert åtte konserter som oppvarming for selveste Kvelertak, og gitt ut sin første EP.
Musikken kan beksrives som en blanding av aggressiv punk og «School Thrash», med inspirasjon fra klassisk UK hardcore, i leia til Slayer, Exodus og Gammel Testament. I tillegg ser de opp til «big-dogs» som Metallica, Sepultura og selvfølgelig; Kvelertak.
Redaksjonen i GAFFA Norge har veldig troen på at dette er et band som kan gjøre det stort både nasjonalt og internasjonalt, og vil tett følge med på gutta de neste kommende årene.
GAFFA DK: HELENA GAO
Da Tobias Rahim i marts '23 spillede sin første koncert efter en længere sygemelding, var det med et nyt, mystisk bandmedlem på scenen. Den unge kvinde blev ikke præsenteret – men det var aarhusianske Helena Gao, og hun havde ikke materialiseret sig ud af det blå.
Gao debuterede med den selvudgivne ep Extended Adolescence i 2020 og fulgte op året efter med singlen Beach House. Hun har varmet op for Dopha og givet koncerter på blandt andet Heartland Festival – og tilbage i september kunne hun opleves som en del af arrangementet Verden venter på Vega sammen med kollegerne Selina Gin, Mekdes og Giift.
Forinden havde hun udgivet singlen "God's Favourite" - den første forsmag på hendes debutalbum, som efter planen udkommer her i 2024. Både førstesinglen og opfølgeren "Pretty Please" markerer en ny og mere eksperimenterede poplyd fra Gao, som iøvrigt kun tøvende sagde ja, da Rahim i sin tid inviterede hende med i sit band.
"- Tobias' musik ligger langt fra det, jeg selv laver. Men jeg endte med at blive enig med mig selv om, at det faktisk er perfekt, fordi de to ting på dén måde ikke kommer til at krydse hinanden. Jeg tror ikke, det er de samme fans, som vil lytte til henholdsvis min egen og Tobias' musik," funderede Gao, da vi talte med hende i efteråret '23.
GAFFA SE: TERRA
I skrivande stund har Terras tredje fullängdsalbum, Livslinjen, snurrat i vinylspelaren i
ett par timmar och för varje varv blir jag än mer övertygad om att Terra kommer bli
bland de största vi har i Sverige. Terras sound för den ännu oinvigde, kan kanske beskrivas som en liten del indierock à la Hurula, en släng av tidiga Kent, lite Solen och möjligen en bit av Jakob Hellmans Det Stora Havet.
Det låter spretigt, men det är snarare något bekant i det som är Terras helt egna. Det är bara en tidsfråga innan de blir sin egen referenspunkt. För den som kan sin Terra är Livslinjen en mycket värdig uppföljare till Terrarism från 2016 och Underbara Saker från 2020, mer likt det förra. Soundet är utökat sedan tidigare, men fortfarande i grund och botten det vi känner igen som Terra. Särskilt de lite lugnare låtarna "Fula Sidor" och avslutningsspåret "Inte Klar" är exempel på det.
Mestadels är albumet mer av det som Terra sedan tidigare gjort till sitt. Och det slår
mig hur våldsamt bra de gjort det igen. Om än nästan starkare än tidigare får Livslinjen mig att känna att Terras låtar gör sig Absolut bäst på livespelningar. Det blir nästan oupplöst att sitta själv och lyssna på dem.
Kanske för att texterna är stora och komplexa känslor frammanade genom små betraktelser, uppmaningar och försynta frågor. Det är svårt att lyckas med sådant, men så starkt när någon gör det. De precisa textraderna komponerade av den så innehållsrika musiken gör att det nästan känns ovärdigt mot låtarna att bara låta dem uppta ett sinne. Men att låtarnas nirvana också är mitt är ett rent lyxproblem, förstås.
Det här har Terra gjort bra.
